Glädje och sorg tårar  25.2.-7.3.2013

Vi hade ett länge väntat besök från Finland. Mikas yngsta bror Kimmo med familj var som våra gäster i 10 hela dagar.

Den 24.2. kom vi till Port Louis på Grenada, en fin ny snygg marina med pool och allt.

Inte alls så dyr som man skulle kunna tro.

Det var undan stuvande och städande vi höll på med före gästerna skulle komma på eftermiddagen den 25.2. En sväng till pool hann vi nog med.

Det var pirr i magen hela dagen, och så kom det efter längtade samtalet, att nu är de på väg till marinan från flygplatsen. Det blev rum punsch, pool, rum punsch, mat och prat.

Gästerna kommer

Och det bar av till poolen nästan genast

 Följande dag tillbringade vi i St George, fyllde på matlagren osv.

På tisdag kväll kastade vi loss från bryggan och tog natt seglats till Union Island o Clifton.

Det var lite stora vågor mellan öarna och alla (de icke seglats vana) mådde inte så bra.

På marknaden

St George telefon boxar

Lokal fiskare

Jag, Mirva, Viola, Arne och Ida

Den gamla smala tunnel som både bilar och folk sku rymmas i

Blick ut över St George

 

Vi var framme lite efter sol uppgång i Clifton och när custom kontoret öppnade åkte vi in och

skrev in oss till Grenadinerna. På samma gång passade vi på att shoppa frukt och grönsaker på torget.

Efter vi var klara tog vi och drog iväg till Chatham Bay, var vi låg i 2 nätter.

Under resan

Brorsorna på rum punch (Kimmo o Mika)

Chatham Bay

Chatham Bay på stranden

 

Fredag förmiddag var det dags att segla vidare, och det blev Saline Bay. Igen bada, snorkla, bara njutning av stranden, som vi igen fick ha för oss själva. 

 

Lördag morgon bar det av till Salt Whistle Bay, där var det denna gång gått med utrymme, bara 5 båtar före oss. Nu var det lugnt här, ingen hård vind som senast vi låg här.

Men det blev bara en dags stopp här, sedan tog vi en 4 timmars seglats till Bequia, och var framme lämpligt före sol nedgång.

Jag o palmen på Salt Whistle Bay

Ida och samma palm

Den lilla mörka pojken titta noga på SWB

Kusinerna Arne och Ida på SWB

Salt Whistle Bay

 

 

Arne, Ida och Viola under en av seglatserna

Här gick bara dagarna, strand, badande, latande, utforskning av den lilla byn mm.

Mika besökte också det lokala ”sjukhuset”, han hade fått någon sticka? i knäet, som varade och var ill. På tisdag var vi på barbeqe på Jack’s bar igen, och åt magarna fulla med ribbs och allt annat gott.

Våra Svetsiska vänner från båten Tangaroa, hade också kommit till Bequia och var med på barbeqen. Det var sista kvällen vi såg dem, för nästa morgon skulle vi till St Vincent och de skulle segla vidare söderut, och bli kvar i väst Indien ett år till. 

Lokala sjukhuset på Bequia

Det var Barbeqe dags

Huset var fullt på Jack's Bar

Onsdag eftermiddag satte vi kos mot St Vincent och Blue Lagoon, en liten marina, med mest hyres katamaraner, men vi lyckades få en plats vid bryggan.

Här måste man pass hög och låg vatten när man skall in/ut, för det är inte precis mycket vatten mellan röda och gröna sjömärket som skall passeras.

Det var sista kvällen före Kimmo, Mirva, Viola och Arne skulle åka hem. Det blev middag ute, packande och lite vemodig stämning. Just när de kommit in i rullen, med allt det som gäller när man ligger för ankare, så skall de hem.

Torsdag morgon, tidig väckning, taxin till flygfältet kom 8.30, så var det dags för farväl och lite tårar.

Torsdag förmiddag gick åt att städa och nojsa, och vid 14 tiden var det högvatten och vi kom iväg från Blue Lagoon, och seglade mot Wallilabou Bay.

Här hade vi tänkt stanna en natt, skriva ut oss från Grenada, men efter att vi sätt denna lilla vik som

inte är något lockande speciellt, så ändrade vi på planerna och skrev ut oss, lyfte ankare och tog natt seglats till Martinique.

Wallilabou Bay St Vincent

Wallilabou Bay rider bara på att ”Pirates of the Caribbean” har blivit till en del in filmat här.

Allt ligger och förfaller, folk tigger från en, kläder, pengar, saker mm.

Försäljarna som kommer till båtarna, är påträngande, pojkarna som för linan till land från båten, försöker ta dubbelt pris som det egentligen är värt att betala dem.

Wallilabou Bay

Wallilabou Bay

Wallilabou Bay

Vi låg 3 nätter vid brygga i Marina du Marin, ett väldigt stort marin område, med de mesta man behöver inom räckhåll.

Här ingår elen i hamn avgiften, och 1000 l vatten kostar bar 8 eur, själva hamn avgiften är inte heller dyr. Här har vi bygt i massor, tvättat båten, lilla jollen mm.

Det är ett väldigt stort hopp mellan öarna, det var som man skulle ha kommit tillbaka till sivilisationen när man kom hit, franskt nog (tyvärr). Mentaliteten hos dem mesta är franskt, vissa talar bara franska och kommunikationen är inte så lätt alltid.

Det som man också reagerar på är att det är säkert 50/50 med hudfärgen, mörka och ljusa.

Just nu ligger vi för ankare i St Anne, en ankar vik med många båtar utanför Marin området.

Imorgon onsdag kommer vi att ta oss norrut.