maanantai 25. maaliskuuta 2013

Saint Kitts

Kata on hoitanut viime aikoina kirjoittelun ja kuvien asettelun.

Grenadan jälkeen nousimme ylös tuttuihin paikkoihin:

Union Island, Chatham Bay,
Mayreau, Saline Bay ja Salt Whistle Bay
Bequia, Princess Margaret beach
ja sen jälkeen Saint Vincent, Blue Lagoon marina

Menimme katsomaan Wallilabou Baytä Saint Vincentillä. Siellä on kuvattu suuri osa Pirates of Caribbean elokuvista. Kaikki on tänä päivänä ränsistynyttä, likaista ja venepojat aggressiivisempia kuin missään aikaisemmin. Tarkoitus oli kirjautua ulos saarelta ja jäädä yöksi ja lähteä seuraavana aamuna mutta paikassa ei ollut mitään minkä vuoksi olisi jäänyt. Lähdimme uloskirjauksen jälkeen kuuden aikoihin illalla yöpurjehdukselle suuntana Martinique
Ohitimme Saint Lucian koska vietimme siellä aikaisemmin pari viikkoa.

Martinique
Le Marin satama.
Satamassa on noin 800 venettä ja muutama sata ankkurissa sataman ulkopuolella.
Iso keskittymä. Satama oli suht halpa ja sähkö kuului hintaan. Vesi maksoi 4 euroa / 500 litraa.
Hyvät sosiaalitilat ja pesula. Pari päivää varustehuoltoa ja pitsaa.

Menimme pitsalle ja oluelle. Yllätys oli aikamoinen kun tarjoilija tuli heti ja hymyili.
Ei sellaista itsenäisillä saarilla useinkaan tapahtunut. Martinique kuuluu ranskalle ja sen takia ehkä asiakaspalvelu toimii saarella. Supermarket saarella oli myös positiivinen yllätys.
Kun on pari kuukautta käynyt Viron Pranglin tapaisessa kaupassa ostoksilla ja sitten menee isoon suomalaiseen ruokakauppaan on yllätys kohdallaan.

Seuraavaksi purjehdimme Maria Galantelle.

Maria Galante oli mukava pieni unelias saari. Matkalla sinne saimme 4kg tonnikalan.
Ankkuroimme satama-altaaseen aallonmurtajien sisäpuolelle. Ei swelliä, ei keinutusta. Kumiveneellä rantaan ja vuokrasimme auton päiväksi saarikierrosta varten. Saari on ranskankielinen, eikä siellä pahemmin osata englantia. Auton vuokraus onnistui ranskalaisella kaavakkeella. En tiedä mitä vuokrasin ja millä ehdoilla mutta auto toimi hyvin ja mitään ei tapahtunut. Ei tarvinnut miettiä sisältyykö joku vakuutus vai ei.

Pieni saari ja kolme rommitehdasta. Kaikissa kävimme tutustumassa kuinka rommia tehdään. Ja jokaisesta tehtaan tuotosta ostoksina. Tehtaan rommit ovat standardi 59% vaaleaa rommia ja se myydään myös veneilijäystävällisissä 3:n ja 5:n litran hanapakkauksissa.

Saarella on paljon hienoja hiekkarantoja ilman ihmisiä. Ihmettelimme koko ajan missä kaikki ihmiset ovat. Tosin saarella ei ole massaturismia ja paikallisest eivät ilmeisesti oikein perusta rantaelämästä tai
taitavat olla päiväsaikaan töissä suuri osa.

Guodaloupe oli seuraavana ja purjehdimme suoraan pohjoisosaan Deshaisen kylään jossa voi kirjautua ulos saarelta. Saimme matkalla 5 kg Wahoon eli raitamakrillin.
Kirjauduimme kylässä ulos ja purjehdimme Antigualle English Harbouriin.
Pari päivää siellä ja siirtyminen muutaman mailin päähän Jolly Harbouriin.
Jollyssa kirjauduimme taas ulos saarelta ja purjehdimme Saint Kittsille.
Tulimme iltapäivällä ja Basseterre-kaupungin ulkopuolella näytti olevan aika keinuttavaa, joten ajoimme satamaan laituriin.
Akkujen lataus ja huomenna jatkamme matkaa, seuraavaksi Saint Barts. Sen jälkeen Saint Martin ja sieltä BVI, Brittien neitsytsaaret.

Maaliskuun puolen välin jälkeen kalenteri on vähän päässyt määräämään kulkutahtia.
Ensimmäinen pari kuukautta meni leppoisasti ilman ajantajua. Nyt on tarkoitus huhtikuun puolen välin aikoihin katsella sopivaa aikaa purjehdukselle joko Bermudalle tai suoraan Azoreille. Sitä ennen olisi tarkoitus viettää pari viikkoa neitsytsaarilla. Vähän joutuu valitsemaan saaria, jolla käy ja jotka jättää väliin jos parin viikon paikalla oloa BVI:llä haluaa ennen pitkää purjehdusta.

Saint Martenilla pääsiäinen sekä veneen bunkraus ja veneen todo-listan lyhentäminen.

Nyt ollaan kierrelty eri saaria ja paljon erilaisia hiekkarantoja, snorklailtu nähden korallikaloja ja merikilpikonnia.
Hienoa rantoja on ollut niin paljon, että ne alkavat tuntua kovin tavallisilta. Antigualla English Harbourissa oli hieno hiekkaranta parin sadan metrin päässä veneestä mutta emme edes käyneet rannalla. Uimme veneestä. Sama on nyt viime aikoina tapahtunut muuallakin. Hienoja snorklauspaikkoja näkee nytkin mutta kun on jo snorkaillut niin kalojahan siellä uiskentelee kivien ja kallioiden koloissa ja vieressä.
Alkaa tulla mieleen yhden t-paidan teksti: Same shit, different island

Purjehdus täällä on hienoa. Ilma on lämmin ja tuuli on 8-12 metriä/s ja lähes aina itä-koillisesta.
Saarten takana ei ole aallokkoa mutta tuulta kuiten riittää.

Nyt ollaan noustu pois alasaarilta ja enemmän ja enemmän länsimaalaista touhua.
Radiosta on vaikea löytää kanavaa, josta kuuluu reggae.


Salt Whistle Bay, Mayreau

Marie Galante, Grand Bourg-satama

Marie Galante

Marie Galante

Marie Galante

Goudaloupen edustalla, Wahoo 5 kg







Antiqua

Vi stack tidigt på morgonen från Deshaies, det var en lång och guppig seglats vi hade till
Antiqua English Harbour.
Vi var framme i tid för att äten en snabb lunch och så hann Mika ännu till custom före den stängde klo 16.00.
Vi tog det lugnt hela resten av dagen, simmade, gjorde mat och gick och lade oss rätt tidigt efter en lång dag.
Båtarna svänger runt runt rätt mycket i denna vik, emellan åt kan alla båtar ligga åt olika håll, så man måste faktist se att man har gott om utrymme här.

Lite större segelbåtar i English habour
Utsickt över ankringen i English habour

Följande dag kom den finska båten Meri-ida, också in i viken. Dem hade vi senast stött på i St Lucia i början av januari.
Förmiddagen gick åt av att ta en sväng in till hamnen och också gå över till Falmouth habour, som ligger bara ett stenkast från English habour.
Vi bongade också några delfiner simma inne i English habour på morgonen, och sjösköldpaddor finns det också här.

Följande morgon tankade vi vatten och diesel inne i marinan, och så tog vi oss Jolly Horbour som ligger ungefär 10 sm norrut. Vi satte ankare i viken utanför.
Ner med jollen och så åkte vi in till Jolly Horbour för att skriva ut oss från Antiqua och handla i den stora mat butiken vi hör att skulle ligga precis vid marinan.
Själva hamnen var tom, bara några båtar vid bryggan, och i själva hamn området var det tomma butikslokaler i massor. Men den stora mat butiken fanns där och hade bra sortiment.

Blick ut över karibiskahavet från Jolly Habour ankringsvik

På kvällen kom Ari över till vår båt, han jobbar som kapten på en stor Swan (66 fotad) som seglar under engelsk flagga och låg i samma ankrings vik.

Följande morgon tog vi det lugnt och vid 10 tiden startade vi mot Deep Bay bara 3 sm norrut.
Denna är en skyddad vik, med en rätt lång sandstrand och trevlig att ankra i.
Cu@sea kom i till viken några timmar senare. Vi hade en eftermiddag på stranden tillsammans, kanske den sista här i Karibien, för nästa morgon tog vi skilda vägar.

Deep Bay 
Följande dag gjorde vi lång seglats till St Kitts och huvudstaden Basseterre.
Vi hade en härlig seglings dag med sol, passlig vid och vågor.

Det blev mera Barbie kläder under seglatsen 
Under vägen började fiskespöet sjunga, bromsen höll inte, Mika försökte väva in linan, men poks brast det…. oj vilken stor hejare hade månne varit (vi har 1 mm lina).
Just före vi skulle mellan öarna Nevis och Kitts, märkte vi att båtens fart hade minskat dramatiskt, vi släpade på ett fiskenät.
Mika på med snorkeln, band fast honom och ner i vattnet. Han fick som tur avskuret repet med bojen som hängde fast i propellern. Någon stackare får söka reda på sitt nät, någon dag.

Längs västkusten upp mot Basseterre såg vi att det låg ankrade några i några vikar, men vi skulle till huvudstaden för att skriva in oss på ön. Det finns ett ankrings ställe också utanför stan, och den lilla marinan som finns här, men den ser inte så lockande ut + att den är rätt gungig.
Vi körde in i marinan, och fick en plats här. Den har plats för bara några få gästande båtar.

Söndag morgon gick Mika tidigt till custom, men fick ta taxin till flygfältet med några andra, för custom hade något viktigare att göra och hann inte med båt gäster.
På dagen tog vi en titt på stan som låg som öde. Den är jätte smutsig och mycket söderfallna hus här. Det finns en lite nyare och snyggare del här med butiker för kryssningsfartygen, men den låg också tyst och de flesta butikslokalerna stod tomma.
Under eftermiddagens lopp fick vi följa med ett polis ingrepp på en liten fiskebåt här i hamnen.

De öde gatorna i BasseTerre
Stranden framför stan 
BasseTerre 
Dessa fanns det mycket av, alltså gatuhundar
Ödegator på kryssningsfartygs shoping område
Polis ratsia på en lokal fiskebåt, det fanns kanske annat än bara fisk ombord

Tyvärr fick vi inte något jätte trevligt intryck på denna ö, så vi sticker vidare imorgon.



tiistai 19. maaliskuuta 2013


Martinique västkust och ön Marie-Galante (Guadeloupe)

Rocher Du Diamant på västkusten av Martiniqe
Grande Anse Arlet ligger ungefär i mitten på västkusten av Martinique.
Denna vik har massor med bojar man kan lägga sig vid, som är dit satta med Eu:s stöd, tillsvidare är de gratis. Denna lilla by har en lång sandstrand, och man såg många franska hotellgäster här.

Grand Anse Arlet ankar viken
Vi tog en promenad till den när liggande byn Anse Arlet, också med en ankarvik, men betydligt färre båtar låg det här.
Vi var bara en natt här, för att nästa morgon tidigt dra vidare till den lilla nordligaste staden Saint-Pierre var man kan skriva ut/in sig i på Martinique.
Denna stad har en stor ankringsvik, som mot kväll börja fyllas.

Saint-Pierre
Saint-Pierre är en mysig liten stad, nog med massor av ruiner och en hel del ihop fallna hus, men det gör staden på något sätt trevlig.
Denna stad har en massa av historik att bjuda på, man borde ha stannat där längre för att på riktigt ha hunnit utforska allt man skulle ha velat. 

Teater ruinerna i Saint-Pierre
Kyrkan i Saint-Pierre
Vi hade redan tidigare bestämt oss för att inte gå till Dominica, utan vi tog torsdag-fredag natt seglats till ön Marie-Galante, en ö som tillhör Guadeloupe.

Sol nedgång på Caribiska havet
Vi kom in till Grand-Bourg kring 9-tiden på fredag morgon, och kunde sätta ankare inne i den lilla fiske-, färjehamnen som är skyddad av vågbrytare.

Detta är en ö de talar bara franska på, så det var handspråk som stod på listan för oss, som inte talar franska.
Först att hitta tullen, vi hittade polis stationen, var de sa att man inte kunde skriva in sig på denna ö.
Vi fortsatte till turistinformationen (som talade just 3 ord engelska), där fick vi nog reda på att custom låg längs samma gata. Vi frågade ännu på två ställen före, vi hittade en liten bakdörr, med trapporna upp, och oj ja här var ju custom.

Typisk bild längs vägarna när man körde omkring
Denna lilla stad och igentligen hela ön är en ”sömnig ö”, men rätt tjusig med härligt långa fina rätt orörda sandstränder.
Vi bestämde oss förr att nästa dag hyra bil och köra runt på ön, se deras 3 stycken rom distellerier, och de oändliga mängder av sockerbeta som odlas på denna ö.

Socker odling
Detta var en vanlig syn på vägarna
Utanför bilhyres firman
Sockret skördades förhand
Själva säger de att ”no doubt, the island produces the best rum in the world”, och många priser har de vunnit. Rommen är standard 59%, och här säljs de på 3 l – 5 l paffburkar så som vin hemma i Finland, och priset är det samma på rom här som vin hemma.


Rom lådorna
Inne i rom distelleriet
Det görs rom
Denna ö lever mera på sin rom production än turism. Det är inte många båtar som ankrar runt denna ö, och därför är kanske vattnet runt ön rätt turkost och orört.
De flesta turisterna kommer hit på dags tur med stor förbindelse färga från huvud ön Guadeloupe.
Denna ö har en helt egen förtjusning över sig.
Man skall inte vänta sig något lux här, men en hel härlig plats att ta det lugnt på i några dagar, bort från alla turistfällor, var det vimlar av båtfolk.

De fina sandstränderna


 Just nu ligger vi på västkusten av Guadeloupe, byn Deshaies, nordligaste platsen att skriva ut/in sig på. Här är många båtar i denna vik, men byn bjuder inte på något annat en liten huvudgata med sina barer och turist krims-krams affärer.
Imorgon bär det av mot Antigua.

tiistai 12. maaliskuuta 2013


Glädje och sorg tårar  25.2.-7.3.2013

Vi hade ett länge väntat besök från Finland. Mikas yngsta bror Kimmo med familj var som våra gäster i 10 hela dagar.
Den 24.2. kom vi till Port Louis på Grenada, en fin ny snygg marina med pool och allt.
Inte alls så dyr som man skulle kunna tro.

Det var undan stuvande och städande vi höll på med före gästerna skulle komma på eftermiddagen den 25.2. En sväng till pool hann vi nog med.

Det var pirr i magen hela dagen, och så kom det efter längtade samtalet, att nu är de på väg till marinan från flygplatsen. Det blev rum punsch, pool, rum punsch, mat och prat.

Gästerna kommer
Och det bar av till poolen nästan genast
 Följande dag tillbringade vi i St George, fyllde på matlagren osv.
På tisdag kväll kastade vi loss från bryggan och tog natt seglats till Union Island o Clifton.
Det var lite stora vågor mellan öarna och alla (de icke seglats vana) mådde inte så bra.

På marknaden
St George telefon boxar
Lokal fiskare
Jag, Mirva, Viola, Arne och Ida
Den gamla smala tunnel som både bilar och folk sku rymmas i
Blick ut över St George
 
Vi var framme lite efter sol uppgång i Clifton och när custom kontoret öppnade åkte vi in och
skrev in oss till Grenadinerna. På samma gång passade vi på att shoppa frukt och grönsaker på torget.
Efter vi var klara tog vi och drog iväg till Chatham Bay, var vi låg i 2 nätter.

Under resan

Brorsorna på rum punch (Kimmo o Mika)
Chatham Bay
Chatham Bay på stranden
 
Fredag förmiddag var det dags att segla vidare, och det blev Saline Bay. Igen bada, snorkla, bara njutning av stranden, som vi igen fick ha för oss själva. 

 
Lördag morgon bar det av till Salt Whistle Bay, där var det denna gång gått med utrymme, bara 5 båtar före oss. Nu var det lugnt här, ingen hård vind som senast vi låg här.
Men det blev bara en dags stopp här, sedan tog vi en 4 timmars seglats till Bequia, och var framme lämpligt före sol nedgång.

Jag o palmen på Salt Whistle Bay
Ida och samma palm
Den lilla mörka pojken titta noga på SWB
Kusinerna Arne och Ida på SWB
Salt Whistle Bay  
Arne, Ida och Viola under en av seglatserna
Här gick bara dagarna, strand, badande, latande, utforskning av den lilla byn mm.
Mika besökte också det lokala ”sjukhuset”, han hade fått någon sticka? i knäet, som varade och var ill. På tisdag var vi på barbeqe på Jack’s bar igen, och åt magarna fulla med ribbs och allt annat gott.
Våra Svetsiska vänner från båten Tangaroa, hade också kommit till Bequia och var med på barbeqen. Det var sista kvällen vi såg dem, för nästa morgon skulle vi till St Vincent och de skulle segla vidare söderut, och bli kvar i väst Indien ett år till. 

Lokala sjukhuset på Bequia
Det var Barbeqe dags
Huset var fullt på Jack's Bar
Onsdag eftermiddag satte vi kos mot St Vincent och Blue Lagoon, en liten marina, med mest hyres katamaraner, men vi lyckades få en plats vid bryggan.
Här måste man pass hög och låg vatten när man skall in/ut, för det är inte precis mycket vatten mellan röda och gröna sjömärket som skall passeras.
Det var sista kvällen före Kimmo, Mirva, Viola och Arne skulle åka hem. Det blev middag ute, packande och lite vemodig stämning. Just när de kommit in i rullen, med allt det som gäller när man ligger för ankare, så skall de hem.

Torsdag morgon, tidig väckning, taxin till flygfältet kom 8.30, så var det dags för farväl och lite tårar.
Torsdag förmiddag gick åt att städa och nojsa, och vid 14 tiden var det högvatten och vi kom iväg från Blue Lagoon, och seglade mot Wallilabou Bay.
Här hade vi tänkt stanna en natt, skriva ut oss från Grenada, men efter att vi sätt denna lilla vik som
inte är något lockande speciellt, så ändrade vi på planerna och skrev ut oss, lyfte ankare och tog natt seglats till Martinique.
Wallilabou Bay St Vincent
Wallilabou Bay rider bara på att ”Pirates of the Caribbean” har blivit till en del in filmat här.
Allt ligger och förfaller, folk tigger från en, kläder, pengar, saker mm.
Försäljarna som kommer till båtarna, är påträngande, pojkarna som för linan till land från båten, försöker ta dubbelt pris som det egentligen är värt att betala dem.

Wallilabou Bay
Wallilabou Bay
Wallilabou Bay
Vi låg 3 nätter vid brygga i Marina du Marin, ett väldigt stort marin område, med de mesta man behöver inom räckhåll.
Här ingår elen i hamn avgiften, och 1000 l vatten kostar bar 8 eur, själva hamn avgiften är inte heller dyr. Här har vi bygt i massor, tvättat båten, lilla jollen mm.

Det är ett väldigt stort hopp mellan öarna, det var som man skulle ha kommit tillbaka till sivilisationen när man kom hit, franskt nog (tyvärr). Mentaliteten hos dem mesta är franskt, vissa talar bara franska och kommunikationen är inte så lätt alltid.
Det som man också reagerar på är att det är säkert 50/50 med hudfärgen, mörka och ljusa.

Just nu ligger vi för ankare i St Anne, en ankar vik med många båtar utanför Marin området.
Imorgon onsdag kommer vi att ta oss norrut.